Vilsen i kantarellskogen

Ojojojj, ungefär som rubriken lyder kan man rätt lugnt konstatera. Igår var vi då iväg och letade kantareller jag å’ ma D’ till en början gick vi tillsammans tills jag bara kände: ”Jag kan ju inte gå bakom honom och leta kantareller.” Så jag vikte av åt höger kom fram till en myr men struntade i att gå över. Charlie var ju med också, men han valde snabbt parti och följde med Daniel, hohoo.. (Kanske säkraste valet?) Såg Daniel vid ett kort ögonblick och sedan var han borta. Tänkte inte mycket på det utan började gå ner mot vägen igen. Min tanke var ju att vi stöter väl på varandra snart för ”det är ju inte så stort”. Hittade min första kantarell fin och grann som stod helt ensam och sedan kryllade dem överallt!! 🙂

Det var väl kanske först där det började.. Då ropade jag på Daniel men han svarade aldrig. (Blev ju typ super glad då jag hittat kantiiisar!!) Sedan ringde jag D’ för att säga att jag hittat kantareller då han inte svarade på mitt rop. Hade redan två missade samtal jag inte hört. (då jag haft telefonen på ljudlöst efter jag jobbat.) Pratade ett tag och han fattade inte vart jag var och frågade om jag gått över en myr, försökte förklara att jag var påväg ner mot vägen. (Men han fattade ingenting i min mening.)

IMG_8914IMG_8910IMG_8913IMG_8917

I självaste verket har jag självaste Therèse gått helt jäkla fel. Hade tydligen gått över myren helt omedvetet. Fattade inte att något var fel innan jag mötte på massa stora silvertallar som växte råtätt. Ringde D’ och frågade om han sett några silvertallar? Och det hade han inte och vi hörde inte ens när vi ropade på varanda. Det var hemskt och fan tänkte jag. Så vad gjorde jag av situationen? Satte mig ner tänkte på överlevnad och tugga på en rå¨-kantarell. Sedan hör jag något prassel just intill mig. Och efter att jag plågat i mig den gula råa saken, springer det en mus rakt över den lilla stigen en meter ifrån där jag satt och väntade på hjälp av min Daniel. Då ploppade tanken upp: ”varför åt jag en rå-kantarell, vem gör sånt? Kan ju bli förgiftad om såna där typer är och springer över kantareller.” 😕

Men allt löste sig tillslut och jag hittade ut efter att ett par kom ut från skogen dvs. ifrån ingenstans. Jag smygföljde efter dem och hittade ut till vägen och vi for hem och gjorde kantarellsoppa som blev super-god. Så för att sammanfatta denna långa historia så var vi ute över två timmar kanske till och med nästan tre och plockade kantareller på varsitt håll. Så nästa gång blir det att hålla sig nära för jag orkar inte gå vilse igen.. Men tur man kan skratta åt det efteråt, haha..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *